måndag 18 februari 2013

Le matematique

Ikväll blev det pizza.
Det har varit mycket på sistone, vilket bland annat hindrat mig från att blogga. Energin och tiden har också trutit. Men ikväll gjorde vi alltså pizza.
Ska man äta pizza till kvällsmat kan man göra det på olika avancerad nivå. Allra enklast är att ringa närmsta pizzeria. Mest avancerat är förstås att baka sin egen deg och förbereda med "pålägg" som kanske ska marineras, förstekas eller liknande.
Vi valde nåt mitt emellan: köpedeg och relativt enkelt pålägg. Sara Lee's pizzakit (brasklapp: vet ej vad ingredienslistan vill säga, den är lite crazy med etanol och mycket e-nummer som jag helt enkelt inte har koll på) är bekvämt när man inte orkar göra egen deg (läs: alltid).
Lätt som en plätt!
Eller, nä.
Ser ni att de två degarna är liksom... olika stora?
Paddan lämnade mig i sticket med degen. Jag som alltid undviker att ta ansvar över bakmomenten när de innehåller sådana saker som jäst (som kan dö), exakta måttangivelser, degar som ska formas på ett visst sätt för att se fina ut och så vidare.
Jag är helt enkelt inte bra på sånt. Jag är en hafs-människa. Det mesta jag gör gör jag bäst när jag får hafsa i stundens hetta. Recept använder jag så gott som aldrig. Pastan blir alltid, alltid! överkokt eftersom jag inte lärt mig använda äggklockan. Det mesta går på känn och glider på en höft.
Så när degar ska göras blir det Paddan som får ansvaret. Skillnaden på Paddans välmående, glänsande, jämna pajskal och mitt söndersmulade försök till detsamma är milsvid. Därför totalvägrar jag att ta den delen av arbetet när vi gör paj - jag vet att det bara ger mig andnöd.
Hur som. En färdig deg borde jag väl klara, tänkte jag. Man måste ge det en chans.
Som ni ser, gick det sådär. Jag blev rätt nöjd tillslut, efter tio minuters pusslande med små degslajsar. Men Paddan flabbade när han kom ut i köket och skulle fylla sin pizza.
Hade han tagit sitt ansvar så hade vi haft två stilfullt runda pizzacirklar i samma storlek, utan sprickor och hål från försök till att jämna ut och rätta till.
Men man skyller sig själv, som den där lilla hönan sa när hon hade malt sina korn och bakat sina kakor och alla de andra djuren ville smaka trots att de inte hjälpt till tidigare.
Oh well. Lång story kort: så här götte såg min pizza ut pre-ugn!
Fett med pålägg. Svamp, majs, sojafärs, tomater, oliver, tomatsås och krydda. Ungefär trehundra gånger roligare och godare än Vegetariana på random lysrörspizzeria. Trots att jag inte kan räkna ut hur man gör två pizzadegar lika stora. Sug på den ni!
// Myran

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar