Något som påminner om lasagne är pastagratäng. Det är lite samma princip, fast ändå inte.
Och så är det det här med matematiken. Mat-ematiken (ordvits som jag kom på lite för sent och inte har något kul sätt att flika in såeeh...ja). Att räkna ut hur mycket det ska vara av varje del och vilken ugnsform som är bäst lämpad för uppdraget.
I detta fall använde jag gissningsvis en halv påse pastarör (ni vet, så stora som påsarna brukar vara). I tomatsåsen grundade jag med två rivna morötter, en riven palsternacka, några nävar kokta sojastrimlor, en burk tomatkross och en skvätt grädde som var kvar sen nån tidigare mateskapad. Det vart en bra sås!
Och så bechasåsen på det, ni vet, smält smör som rörs ihop med nån matsked mjöl och sedan så mycket mjölk som man själv känner att man vill ha för att få till en lagom tjock och pösig sås. Malen muskotnöt och b-jäst är utöver peppar och salt givna smaksättare.
I ugnen kör jag lika random som på spisen, säg 200 grader och så låter man maten stå och häcka tills den ser inbjudande ut. I själva verket är den ju typ klar och ska bara mojsa ihop sig och få lite mer färg, så säg tio femton minuter.
Så är det med mat-ematiken. Jag undviker den helt enkelt, och kör hippiestyle. Ba kör lixom.
Smaklig spis.
// Myran
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar