fredag 21 juni 2013

Midsommarmat

Jag kommer inte att lägga ut några recept idag, det blir lite kort inspiration bara.
För vad äter vi veganer på midsommar? Inte kan vi slurpa i oss sill och strömming, vi tackar nej till korvar och ägg, laxen går bort, vi till och med nekar gräddtårta med jordgubbar och då är det bara färskpotatisen kvar. Det är ju gott, men lite trist kanske?

Idag har jag och Paddan bakat en paj med sojafärsfyllning. Se bilden:
Sen vill man ju ha något kul till potatisen. Vaxbönor, förstås! Färdiga vegobullar av olika slag finns också om man vill ha något mer köttigt. Sallad kommer att finnas på plats och jordgubbar till efterrätt. Oatly vaniljglass eller havremjölk och socker till dem.
Men vi nöjer oss inte där - vi har en sockerkaka med vinbär i ugnen i detta nu! Återstår att se hur den blir. Receptet finns här.

Hej och hopp. Spring ett varv runt stången nu och fira fruktbarheten och naturen!
// Myran

onsdag 19 juni 2013

Sommarens trender

Det står lite still just nu; jag skulle gärna blogga mycket mer men någonting tryter... Om det är ork, motivation, mod (ja, för ibland känns det som att det är "onödigt" att blogga när man kan göra "viktigare" saker) eller något annat vet jag inte. Visst är det tråkigt...

Men äter gör jag ju, förstås! I mängder!
Om ni har instagram så kan ni följa mig, jag heter hildadean och där är det så smidigt och snabbt att lägga upp matbilder så det har blivit en del på sistone.

För att damma av och vispa bort spindelväven (för att inte tala om påbörjade getingbon!) så ska jag göra en kortare uppdatering ikväll. Det blir en trendlista!


Hett, inne, snajsigt och must-have så här i juni är följande:

1. Sallad.
Har du alltid tyckt att sallad är festmåltidens tråkiga och prydliga kusin, den där man måste tugga i sig fast den är tråkig och smaklös? Tänk om.
För det första kan salladen vara en måltid i sig. För det andra kan den vara skitgod!
Häromdagen smällde jag och Paddan ihop varsin maffig grekisk sallad. Min är den till vänster med svarta oliver (kärnorna kvar, förstås), Paddan kompletterade med klassisk fårost istället (ej vegansk).
Sallad, tomat, gurka, paprika, rödlök och några brödskivor med olivolja. Olja och vinäger som smaksättare. Några solrosfrön strödda över och några kvistar från vår basilika- och oregano-odling.
Om man blir mätt? Jajamän.
Sedan dess har vi fortsatt göra sallad. Det finns så många sätt. Grunda med kokt färskpotatis till exempel. Couscous, matvete, quinoa och pasta fungerar också utmärkt för att variera. Och ingredienserna kan också bytas om: bönor av olika slag, olika dressing, varm eller kall sallad, fejkköttbitar, andra grönsaker såsom aubergine och avokado - sallad är en värld av möjligheter!

2. Vaxbönor.
Jag har varit på torget och hångat åt mig massor av vaxbönor idag. Jag har som ett konstant sug efter dem.
Vad är det och hur gör man?, undrar du kanske.
Vaxbönor är ljusgula, långsmala skidor med små bönor i. De ätes med skidan kvar.
Ta ett par nävar och lägg i en gryta med vatten och salt. Koka i ca tio minuter. Servera med smör eller olja och örtsalt. Oboy, vad gott! Kan ätas som sidorätt eller ensamma bara för att man är sugen.

3. Sesamfrön.
Frön är alltid rätt. Det finns ett frö för varje tillfälle, skulle jag vilja säga.
Sesamfrön passar till många rätter, att strö över maten för stil, knaprighet och järntillskott. Mitt hetaste tips är att strössla vilt med sesamfrön när du bakar bröd. Tuggelitugg.

4. Sorbet.
Sojaglass och havreglass i all ära - sorbeten är glassens moder och dess okrönta drottning.
Eftersom alla älskar frukt och bär så kan sorbet inte misslyckas (såvida man inte är allergisk tex men det får man ju hålla koll på själv). Idag finns det mängder av sorbeter på marknaden och en stor del av dem är veganska. I Halland tittar vi självklart efter SIA Glass som bland annat erbjuder klassisk, odödlig hallonsorbet, sötfrisk mango och säsongens nyhet Lime breeze.
Ännu lyxigare blir det om man cyklar ut till Riccardos glass i Möllegård. Riccardo har även glassvagn i stan men då med färre smaker. Två sorbeter om dagen brukar serveras på Möllegård, och en i stan. Handgjord och fullkomligt suverän glass som måste provas.

Sådärja. Hoppas nu att ni tar åt er av mina tips så att ni slipper vara hopplöst ute och efter...
Vänliga hälsningar från Myran!

söndag 2 juni 2013

Krassemiraklet

Ni vet vad man säger om smörgåskrasse. Alla kan odla det! Det kräver ingenting! Det är superenkelt!

Efter att ha tvekat med groddpåsen, vars beskrivning förvirrade mig och gjorde mig osäker på om jag skulle klara av projektet (ett tidigare misslyckande låg också och skavde i minnet), bestämde jag mig för att istället köra på det trygga krasse-spåret. Det går ju inte att misslyckas!
På facebook övertygade mig bekantskapskretsen om att jag inte behövde oroa mig - det räckte i princip med att hälla ut fröna ur påsen så skulle jag inom kort kunna skörda smörgåsgrönt. Jojomän. Enkelt och smidigt.

Sagt och gjort. Med nytt mod planterade jag mina krassefrön i en liten kruka jord och vattnade. De kommande dagarna gick jag och tittade till krukan för att se hur det gick för mina små krasseskott. Snart skulle jag kunna se minimala gröna huvuden titta upp. Snart skulle jag kunna provsmaka en liten pepprig rackare. Snart skulle jag kunna hämta saxen och klippa till frukosten.
Ingenting.
Jag väntade en vecka. Jorden gapade tom och svart. Det var som att ett kollektivt självmord tagit plats i den där fördömda krukan.
Det går inte att misslyckas med krasse, säger de. Men jag gjorde det! Jag gav de små fröna de bästa förutsättningar med sol, jord och vatten, och ändå fick jag ingenting tillbaka. Ingenting!

Besviken gav jag upp och tömde krukan på dess fruktlösa jord. Sparsam som jag är kunde jag dock inte med att slänga den där jorden, även om den visat sig vara värdelös när det gäller krasseodling. Istället för att gå i soporna fick därför den svarta myllan fylla ut hos en annan krukväxt som såg ut att vara i behov.

Vad tror ni hände?
Just det:
Plötsligt dög min jord alldeles utmärkt att växa och frodas i. Jojo.
Jag har en teori om smörgåskrasse: den kräver en utmaning. Ger man den de bästa förutsättningar för att växa dör den av tristess. Men får den något att bita i - ja då jädrar tar det fart! Hushållspapper, bomull, där ingen tror att något kan växa, det går an! Bara inte allt för bekvämt, tack.

// Myran