tisdag 13 oktober 2015

Köttätare har fel: Hatet mot bönderna

Landsbygden. Åkrarna, ängarna, hagarna, djuren. Traktorerna som plöjer sig fram i leran, fåglarna som dyker i de upplöjda spåren, bönderna som sliter från morgon till kväll för att ge människorna i storstaden närproducerad föda av bästa kvalitet. Bönder som älskar sina kor och grisar, kelar med dem, klappar om dem och gläds med dem när de kalvar eller föder kultingar. Bönder som brinner för sitt arbete, detta uråldriga yrke, som med några få moderna justeringar i form av praktiska mjölkmaskiner, uppgraderade traktorer och fler djur i stallen, ser likadant ut som det gjort i hundratals år.
Hur kan en storstadsvegan, som sitter på något hipstercafé och sörplar importerad sojadryck, döma dessa hårt arbetande människor och deras stora kärlek till djur och natur? Är det inte orättvist att ge sig på denna hårt arbetande grupp med hatpropaganda, när det finns så mycket värre saker som sker i världen?

Vi lever i en intressant tid när det gäller mat. Aldrig tidigare har vi pratat så mycket om mat, diskuterat, debatterat, propagerat och ifrågasatt vilken mat som är bra eller dålig. Det tycks finnas lika många dieter som det finns människor, allergierna flödar, olika matkulturer breder ut sig, religiösa och etiska övertygelser kräver alternativ till köttbullarna och så vidare.
Samtidigt får vi ett allt längre avstånd till maten och dess produktion. Vi lever i staden och odlar minitomater på balkongen, men hur andra råvaror kommer till har vi knappt någon koll på. Affärerna erbjuder ett överflöd av olika importerade eller så kallade närproducerade varor, det dyker upp nya produkter hela tiden. Vem har tid att ifrågasätta vad det är vi äter, vem orkar ta reda på mer om hur och var avokadon växer, hur quinoan skördas eller hur laxen levt när vi redan lagt all vår energi på att ta reda på ATT vi ska äta avokado, quinoa och lax för att vara hälsosamma? Vem vill ens veta hur industrin egentligen ser ut?

Det enda vi vet om bönderna på den svenska landsbygden - vi som inte själva är bönder, och vi är ju i en enorm majoritet nu för tiden - är att de gör ett bra jobb, bryr sig om sina djur, brinner för sitt arbete och samtidigt ständigt förtrycks och utnyttjas av storföretag och i förlängningen snåla storstadsbor.
I synnerhet vet vi detta om mjölkbönderna. Vi har sett de gulliga Bregottfabriken-filmerna, besökt snälla bönder som bjuder på mjölkchoklad när vi gick i grundskolan, vi har kört bilen förbi somriga hagar där korna står lugna och lyckliga och betar och vi har samtidigt hört otaliga bönder tala ut om hur de får allt mindre betalt för mjölken och hur de tvingas lägga ner sin verksamhet. Hemskt. Stackars människor.
Allt det här vet vi ju för att vi får informationen direkt från djurindustrin. Informationen kommer inte från någon oberoende källa, den kommer direkt från en industri som tjänar pengar på att vi är sympatiskt inställda till produktionen och gärna också tycker lite synd om bönderna.
Och jag tycker lite synd om bönderna, det är aldrig roligt att gå i konkurs och se sitt livsverk - kanske generationers livsverk - gå under. Men jag är däremot inte sympatiskt inställd till industrin. Och då får man skilja på sak och person.
Jag tror inte att djurbönder i allmänhet är några psykopater, ondskefulla sadister eller på annat sätt klandervärda människor. Tvärtom tror jag att de flesta är trevliga, snälla och kloka människor som är väldigt, väldigt insyltade i sin egen industri och inte gärna kan ställa sig och ifrågasätta rimligheten i hela sitt livsverk.

Det kan däremot jag, som står utanför.
Jag kan ifrågasätta varför ett modernt samhälle låser in djur i enorma baracker från födseln till den nära förestående döden och samtidigt försöker hävda att det är etiskt och naturligt.
Jag kan ifrågasätta varför vi matas med bilden av glada djur och glada bönder på grönskande ängar medan filmer från slakterier och enorma kycklingfabriker kallas för "propaganda", trots att den bilden är mer korrekt och neutral än den förstnämnda.
Jag kan ifrågasätta varför vi är så besatta av att dricka någonting som är till för djurbebisar, när vi aldrig skulle drömma om att suga på våra egna mammors bröst i vuxen ålder.
Jag kan ifrågasätta varför hela samhället håller en industri om ryggen som med dagens kunskap varken är miljömässigt försvarbar, särskilt hälsosam för kroppen eller stämmer överens med hur vi har lärt oss att man ska behandla levande varelser.

Jag hatar inte bönder. Inte djurbönder heller. Men jag hatar djurindustrin. Och jag tror på en framtid utan den. På vägen kommer många snälla, trevliga bönder tvingas omvärdera sitt arbete och hitta nya vägar. Det hoppas jag på. Landsbygd, bönder, kunskap, solidaritet, odling för framtiden och aldrig mer några djur i bur.


Ps. Det finns förstås många veganer som hatar djurbönder. Jag klandrar dem inte för det. Djurbönder och kött-mjölk-ägg-ätare är de som driver på och fortsätter hålla igång en industri som vi djurvänner inte står ut med att tänka på. Självklart väcker det ilska och hat. Ds.

måndag 5 oktober 2015

Gröna, lagom heta höstfajitas

Hallå där!
Jag hittade ett recept på fajitas som jag gjorde om till en egen variant.
De blev goda, jag kan rekommendera att ni provar och då behöver ni förstås veta hur man gör.
Cirka sex portioner kan man räkna med.

Se till att ha följande i kylskåpet/skafferiet/frysen:
- Ett paket små tortillas, sex bröd
- Ett paket blandade bönor
- En gul lök
- En zucchini
- En grön paprika
- En gul paprika
- En påse Oumph thyme & garlic
- En påse fajita kryddmix av märket Spicemaster (eller annan sorts som innehåller riktiga kryddor och inte bara en massa E-nummer)
- Två teskedar chipotle paste (mer eller mindre beroende på hur starkt man vill ha det)
- En burk Oatly havre fraische
- En lime
- Rapsolja

Då kör vi!
Hacka löken.
Strimla paprikorna.
Skär långa, centimetersmala remsor av zucchinin.
Stek ihop dessa gobitar i olja och kryddmix tills de mjuknat något och fått färg.
Fyll på med oumph och avsköljda bönor. Rör runt på medelvärme. Dela eventuellt större oumph-bitar till mindre när "köttet" börjat tina.
Smaka av med vitlök, lite lime och chipotle (tips: slicka ej av skeden, det bränner!).
Lassa upp röran på bröden. Toppa med en klick fraische och rulla ihop.
Spexa till det med en skiva lime i vattenglaset!

Ha det gott!
Myran

onsdag 8 juli 2015

Goa goa kikärtsgryta

I dag gjorde jag en kikärtsgryta och den var både enkel och smaskig så det vore synd och skam att inte dela med sig av receptet.

1 lök
3 vitlöksklyftor
1 msk socker
2 tsk gurkmeja
1 tsk cayennepeppar
olja
4 tomater
1 burk kikärtor
Två nävar fryst spenat
1 lime
1 burk kokosmjölk

4 portioner ris

Hacka löken och pressa vitlöken och stek i en järngryta tillsammans med kryddorna och oljan i ett par minuter. Riv under tiden skalet från limen och börja koka riset.
Häll på skal, kokosmjölk och fryst spenat i grytan och rör runt på medelvärme. Hacka tomaterna och ha i dem. Låt koka några minuter. Blanda ner tomater och ärtor.
Pressa lime över och smaka av. Servera.

Det här tar inte mer än tjugo minuter att slänga ihop men det blir precis så där mysgrytigt och smakrikt som man vill ha det en regnig onsdagskväll. Dessutom är det nyttigt!

Ha det gott!
Myran

Köttätare har fel: "Ändra på industrin istället för att bojkotta!"

Jag blev vegetarian när jag var omkring tolv år, som resultat av en i mängden av alla rapporter om missförhållanden bland slaktdjur.
I början tyckte jag att vegetarianer var vettiga medan veganer var lite smått dumma i huvudet. Ägg och mjölk är ju inte döda djur heller!
Sedan slog det mig att det inte var själva dödandet som varit avgörande för mitt vegobeslut. Det var ju behandlingen av djuren innan de dog som störde mig.
Då blev jag vegan.

Mitt val att inte äta några produkter från djur grundar sig alltså i uppfattningen om att dagens djurhållning är grym och oacceptabel.
Många frågar sig då: Vore det inte klokare att försöka pusha fram de som behandlar sina djur bra, stötta de som har en god tanke, snarare än att rata helt?
Om alla som brydde sig om djur skulle sluta köpa kött, ägg och mjölk, då skulle ju de som producerar kött, ägg och mjölk på ett bra sätt försvinna helt och bara de "onda" finnas kvar!

Jag ska förklara varför jag inte vill konsumera djur över huvud taget, varken från "onda" eller "goda" uppfödare.
Den kultur vi har byggt upp, där produkter av och från djur är en stor och självklar del i vardagen, ställer höga krav på de djur som ska producera och leverera detta åt oss.Vi har avlat fram bruksdjur som inte mår bra av hur de är byggda. Det är en cynisk och girig avel som jag inte kan förmå mig att acceptera, oavsett hur snäll man sedan är mot själva djuret.
Men om vi slutar med avel som gör djur sjuka och miserabla men produktiva så blir det förstås mindre kött och annat gött producerat. Det blir väldigt ont om det. Svår ekvation det där.

Vidare: hur får vi fram mjölk och ägg från djur?
Det finns en spridd missuppfattning om att höns släpper ifrån sig ägg stup i kvarten helt naturligt och att kossor jämt går runt och bär på litervis med mjölk som någon snäll typ måste hjälpa de stackarna att bli av med.
Tänker man efter lite så inser man att så tokigt skapta är inte djuren (år av avel till trots).
Så här enkelt är det: Varför bär korna mjölk? Svar: För att de har kalvat.
Vart tar kalven vägen? Svar: Den antingen går till slakt, eller blir en ny mjölkko.
Men om den inte går till slakt så får den väl hänga med sin mamma? Svar: Nej.
Och de söta små kycklingarna har liknande villkor att se fram emot. Tuppkycklingar avlivas på direkten, hönskycklingar hamnar på grillen efter några veckor, eller får sitta på pinnen och värpa tills de stupar.
Sådana är reglerna i djurindustrin. Det är svårt att komma undan detta. Känns det onaturligt och fel att beröva den nyförlösta kon på sitt lilla barn? Okej, synd, då blir det ingen mjölk. Känns det grymt att kasta söta kycklingar i köttkvarnen för att de inte kan lägga ägg? Okej, synd, då blir det till att skippa omeletten.
Och att djuren ska få leva ut sin naturliga livslängd är över huvud taget inte aktuellt, köttdjur eller ej. Går det inte att tjäna pengar på ett djur så är det slakten nästa.
Det spelar ingen roll hur snäll man vill vara mot sina djur, för vissa ganska tuffa krav måste uppfyllas för att det ska bli någon industri av det och inte bara vara en samling ovanliga och kostsamma sällskapsdjur.

Men kan man inte ändå vara respektfull och snäll mot dessa lägre stående varelser medan de faktiskt lever? Alla grisbönder piskar, skållar och knorrklipper ju inte sina grisar. Många bönder säger ju rentav att de brinner för sina djurs välmående och hälsa!

Ett djur mår bra när det får leva naturligt. Djurindustrin är motsatsen till en naturligt liv.
Det går förstås utmärkt att PÅSTÅ att man bryr sig om att djuren har det bra, men det man egentligen säger är att man bryr sig om att djuren håller sig friska och att ens egen industri framstår som mer sympatisk än den i något annat land där hållningen på någon punkt är värre än här.
Jag tror inte att bönder är särskilt elaka eller hemska, men jag tror att det går att ljuga för sig själv ganska ordentligt för att få känna sig som en god människa.
I mina ögon finns det inget naturligt, värdigt eller välvilligt i att hålla djur fångna och beröva dem på kroppsfunktioner, barn, naturligt beteende, frihet och liv.
Jag ska avsluta med något som en vän till mig sa. Hon sa ungefär så här, apropå en annan rapport om misshandlade grisar:
"Jag tror att det är väldigt lätt hänt att man slutar bry sig om hur djuren har det, när man vet att de ändå ska dö. Varför ska man ta hand om och vara snäll mot någon som man sedan ska döda?"

Det går inte ihop.

fredag 5 juni 2015

Mmm... Moussaka...

Gillar man potatisgratäng och lasagne, då gillar man moussaka. Gillar man mat från länderna kring medelhavet (ja, de är ju några stycken och rymmer ganska så många vitt skilda maträtter, men ändå) så gillar man moussaka.
Gillar man någonting annat så gillar man antagligen också moussaka. Varför skulle man inte gilla moussaka, liksom?

Nu har jag skrivit moussaka så många gånger att det börjar låta lustigt i huvudet. Ungefär som häromdagen när jag sorterade tvätt och insåg att strumpa är ett väldigt komiskt ord...

Men nog ordat om detta. Nu var det ju receptet ni var ute efter (hoppas jag)!

Moussaka tar en liten stund att skapa men har man eld i röven behöver det faktiskt inte dröja allt för länge innan maten står på bordet. Bäst är förstås om man är ett par stycken som samarbetar.

Myran har fått mycket beröm för sin moussaka och den är ofta med på knytkalas och fester, efterfrågad av både grönisar och blandkostare.

Sluta tjata om annat och berätta hur man gör i stället!

Okej, du behöver:

10-15 potatisar (fler om de är små, färre om de är stora)
1-2 auberginer (beroende på om man vill bygga ett tak av överlappande skivor eller om man är mer restriktiv med sitt aubergineintag)
ca 200 g sojafärs
1 burk tomatkross
Jättemycket rapsolja
Oregano, basilika och andra liknande kryddor
Salt och peppar

1. Börja med att skala och skiva potatisen. Stek skivorna i olja så att de får lite färg. Bred ut dem ganska jämnt på en ugnsplåt.
2. Stek färsen. (Det är bra att använda två skilda stekpannor eftersom vi ska steka mer efter detta och man kanske inte vill eller orkar diska efter den klabbiga såsen.) Häll på tomatkrossen och krydda såsen. Bred sedan ut såsen över potatisen.
3. Skiva (tunt) och stek auberginen i olja tills skivorna gått från vita till gula. Pynta plåten med auberginen och skjutsa in den i ugnen på 200° i 30 minuter eller tills potatisen känns mjuk och aptitlig.

Klart för servering!

onsdag 3 juni 2015

Sötpotatissoppa

Det har ju fortfarande inte blivit någon sommar så istället för att grilla vid havet eller ha picknick i parken får man sitta inne och trösta sig med en god soppa.

3 sötpotatisar
en purjolök
1 liter vatten
1 dl havre fraische
1 dl havregrädde (iMat)
2 tärningar grönsaksbuljong
peppar och salt

Skala sötpotatisarna och skär i kuber, strimla löken och koka upp i vatten och buljong. När bitarna har mjuknat, häll på grädde och fraische och mixa till slät konsistens. Salta och peppra och servera med fröknäcke.

Trevlig eftermiddag!
Myran

tisdag 2 juni 2015

Köttätare har fel: "Veganprodukter innehåller bara massa konstigt skräp"

Det här påståendet dyker upp lite då och då, både från hälsofanatiker, lite halv-hälsointresserade och folk som aldrig tänkt en minut på hälsa förrän det dök upp en vegan och de behövde ett bra försvar för sin egen kosthållning.

Man har jämfört en vanlig, enkel köttabit med en sån där knasig special-vego-produkt som innehåller gud-vet-vad och kommit fram till att det måste vara så in i nordens mycket fräschare och vettigare att äta den "naturliga" produkten än det där konstgjorda substitut-spektaklet.
Det finns en föreställning om att kött innehåller: kött. Medan tex en vegankorv innehåller: konserveringsglukosmedel E457, stabiliseringstoxin E753, laboratorielaxeringskarbonat E283 och så vidare.
Men hur ligger det egentligen till med den saken?
Låt oss jämföra två smörgåspålägg:

Mmm, helmuskel...

GUD VAD KONSTIGT!
Ja, båda två alltså. Om man tycker att saker som E451 och kaliumsorbat är konstigt. Jag lämnar faktiskt över till er att avgöra vilken produkt som är mest suspekt. Kanske båda. Kanske ingen. Kanske att ens åsikt om vad som är konstigt och inte färgas av ens egna preferenser och vanor. Vem vet?

Det här är ju bara två produkter av tusentals men jag har förstås varken tid eller lust att gå igenom allt som existerar i världen (och jag tror inte att någon skulle ha ork eller lust att läsa en sådan genomgång heller). Men jag tycker att om man ska jämföra så ska man jämföra något sånär likvärdiga produkter.

Sedan finns det en föreställning om att animaliska produkter är "naturliga" medan vegoprodukter kommer "från en fabrik" a.k.a. är "konstgjorda". Då förbiser man lite bekvämt det faktum att animaliska produkter OCKSÅ kommer från en fabrik. Och så kan man ju tänka, men det är inte rätt.
Saxat från wiki: "En fabrik (latin fabrica) är en industriell anläggning där det i mängd och av ett flertal arbetare produceras likartade varor (fabrikat), halvfabrikat och/eller sker en förädling av råvaror."

"Ja, men jag köper alltid mina produkter från den jätte-naturnära gården bredvid och min mjölk är opastöriserad!" invänder den envetne köttätaren nu.
Good for you and your naturupplevelse! säger jag.
Din mat kommer fortfarande från en fabrik, såvida du inte själv gick fram till kossan, drack mjölken direkt ur spenen, högg en kniv i huvudet på henne, slajsade upp en bit ko-ytterlår och tuggade i dig direkt på plats. Och om du gjorde det: Good for you and your naturupplevelse! Mindre good for kon! But at least it was natural! Well, bortsett från the part where you diade från en helt annan djurart än din egen, not so natural maybe, but what the hell, at least it was not vegetariskt and that's the huvudsak.

Men låt oss lämna den lemlästade kon därhän och raskt bege oss in i candy land!

Något som jag äter lite då och då som vegan är olika fabrikstillverkade kakor och kex. De kan ha ohemult långa ingredienslistor och innehålla mindre nyttiga beståndsdelar som till exempel härdat vegetabiliskt fett, raffinerat socker och palmolja.
Vet ni några andra än veganer som äter den sortens produkter?
Vanligt folk.
Den här kakan äter jag. Det gör den helt normalt funtade grannfamiljen också. TROTS att den är vegansk. Deras barn måste vara såå traumatiserade.

Generellt kan man säga att veganer såväl som köttätare (och alla andra med alla olika kosthållningar som finns) kan äta både konstig och icke-konstig mat. En del hivar i sig E-nummer och transfetter med liv och lust, andra lagar mat från grunden och undviker allt som är processat eller innehåller mer än typ tre ingredienser. Somliga köper storpack med billiga kakor för att mätta suget, andra ställer sig och bakar egna små kreationer med agavesirap, cashewnötter och fikon. Dessa variationer förekommer alltså i alla grupper som finns, oavsett om vi pratar om veganer, köttätare, laktosintoleranta, potatisälskare, jordnötsallergiker eller någon helt annan typ av ätare.

Är det då så illa med långa innehållsförteckningar fullproppade av E-nummer, konserveringsmedel och olika konstiga ord som man inte begriper sig på?
Tja, det där är ju lite av en vetenskap i sig. Det är inte alls dumt att faktiskt lägga fördomarna åt sidan och läsa på ordentligt vad olika saker betyder och hur olika ämnen framställs för att själv bilda sig en uppfattning om vad som är helt okej och vad som bör undvikas. Men är det några människor som är otroligt pålästa när det gäller sådant, så är det.... Ja, ni gissade rätt: veganer.

Slutligen:

Puss och kram från Myran!

Köttätare har fel

Jag tänker börja en ny... följetong kanske man kan kalla det?
Tanken har funnits ett tag men inte riktigt tiden, men nu känner jag mig faktiskt rätt så manad.
Temat är "Köttätare har fel" och de olika avsnitten kommer att behandla olika mer eller mindre dumma argument mot en vegetarisk kost och en vegansk livsstil.
Det var väl hemskt taskigt att skriva så! Alla köttätare har faktiskt inte fel och köttätare har inte alltid fel!
Nå, vi får väl se. En del argument är som sagt mindre dumma, men jag kommer att bemöta alla invändningar och anklagelser som jag kan komma på med underbyggda argument och ett glatt humör!
Nu kör vi.

Bild från dokumentären "Världens bästa diet?", här ett klipp där journalisten pratar med en kock som presenterar mexikansk mat bestående av majs, bönor, pumpa, chili och sötpotatis.

lördag 21 februari 2015

Syltkakor i farmor-stil

Min farmor bakade alltid syltkakor. Det var en älskad klassiker i fikakorgen, en liten ruta med lingon och havre som fick det att vattnas i munnen på barnbarnen.
I vuxen ålder har jag försökt hitta ett bra recept på dessa syltkakor. Men de flesta verkar tolka "syltkaka" som hallongrottor, som inte är i närheten av lika goda och festliga som farmors syltkakor.
Så småningom närmade jag mig det jag sökte, men allt som oftast skulle det vara ägg i degen. Det är mycket möjligt att det var ett sådant recept som min farmor följde men för något år sedan hittade jag faktiskt en kaka som smakar precis som jag minns farmors syltkakor och som går utmärkt att göra på veganvis. Receptet jag har härmat kallar kakan för Lingonkaka från norr.

Här är receptet:

9 dl vetemjöl
5 dl strösocker
6 tsk bakpulver
350 g mjölkfritt margarin

750 g lingonsylt
3 dl havregryn
2 tsk vaniljsocker

Blanda mjöl, 3 dl socker, bakpulver och 300 g margarin till en deg. Den ska bli lite smulig. Häll ut den på en ugnsplåt med bakplåtspapper och bred ut den till kanterna. Bred ut lingonsylten över hela kakan.
Smält sedan 50 g margarin och blanda ihop med havregryn och vaniljsocker. Bred ut detta lager på kakan och grädda den i 20 minuter i 200 grader.
När kakan har svalnat, skär den i små eller stora rutor. Bjud sedan över släkten och ha kalas!