fredag 5 juni 2015

Mmm... Moussaka...

Gillar man potatisgratäng och lasagne, då gillar man moussaka. Gillar man mat från länderna kring medelhavet (ja, de är ju några stycken och rymmer ganska så många vitt skilda maträtter, men ändå) så gillar man moussaka.
Gillar man någonting annat så gillar man antagligen också moussaka. Varför skulle man inte gilla moussaka, liksom?

Nu har jag skrivit moussaka så många gånger att det börjar låta lustigt i huvudet. Ungefär som häromdagen när jag sorterade tvätt och insåg att strumpa är ett väldigt komiskt ord...

Men nog ordat om detta. Nu var det ju receptet ni var ute efter (hoppas jag)!

Moussaka tar en liten stund att skapa men har man eld i röven behöver det faktiskt inte dröja allt för länge innan maten står på bordet. Bäst är förstås om man är ett par stycken som samarbetar.

Myran har fått mycket beröm för sin moussaka och den är ofta med på knytkalas och fester, efterfrågad av både grönisar och blandkostare.

Sluta tjata om annat och berätta hur man gör i stället!

Okej, du behöver:

10-15 potatisar (fler om de är små, färre om de är stora)
1-2 auberginer (beroende på om man vill bygga ett tak av överlappande skivor eller om man är mer restriktiv med sitt aubergineintag)
ca 200 g sojafärs
1 burk tomatkross
Jättemycket rapsolja
Oregano, basilika och andra liknande kryddor
Salt och peppar

1. Börja med att skala och skiva potatisen. Stek skivorna i olja så att de får lite färg. Bred ut dem ganska jämnt på en ugnsplåt.
2. Stek färsen. (Det är bra att använda två skilda stekpannor eftersom vi ska steka mer efter detta och man kanske inte vill eller orkar diska efter den klabbiga såsen.) Häll på tomatkrossen och krydda såsen. Bred sedan ut såsen över potatisen.
3. Skiva (tunt) och stek auberginen i olja tills skivorna gått från vita till gula. Pynta plåten med auberginen och skjutsa in den i ugnen på 200° i 30 minuter eller tills potatisen känns mjuk och aptitlig.

Klart för servering!

onsdag 3 juni 2015

Sötpotatissoppa

Det har ju fortfarande inte blivit någon sommar så istället för att grilla vid havet eller ha picknick i parken får man sitta inne och trösta sig med en god soppa.

3 sötpotatisar
en purjolök
1 liter vatten
1 dl havre fraische
1 dl havregrädde (iMat)
2 tärningar grönsaksbuljong
peppar och salt

Skala sötpotatisarna och skär i kuber, strimla löken och koka upp i vatten och buljong. När bitarna har mjuknat, häll på grädde och fraische och mixa till slät konsistens. Salta och peppra och servera med fröknäcke.

Trevlig eftermiddag!
Myran

tisdag 2 juni 2015

Köttätare har fel: "Veganprodukter innehåller bara massa konstigt skräp"

Det här påståendet dyker upp lite då och då, både från hälsofanatiker, lite halv-hälsointresserade och folk som aldrig tänkt en minut på hälsa förrän det dök upp en vegan och de behövde ett bra försvar för sin egen kosthållning.

Man har jämfört en vanlig, enkel köttabit med en sån där knasig special-vego-produkt som innehåller gud-vet-vad och kommit fram till att det måste vara så in i nordens mycket fräschare och vettigare att äta den "naturliga" produkten än det där konstgjorda substitut-spektaklet.
Det finns en föreställning om att kött innehåller: kött. Medan tex en vegankorv innehåller: konserveringsglukosmedel E457, stabiliseringstoxin E753, laboratorielaxeringskarbonat E283 och så vidare.
Men hur ligger det egentligen till med den saken?
Låt oss jämföra två smörgåspålägg:

Mmm, helmuskel...

GUD VAD KONSTIGT!
Ja, båda två alltså. Om man tycker att saker som E451 och kaliumsorbat är konstigt. Jag lämnar faktiskt över till er att avgöra vilken produkt som är mest suspekt. Kanske båda. Kanske ingen. Kanske att ens åsikt om vad som är konstigt och inte färgas av ens egna preferenser och vanor. Vem vet?

Det här är ju bara två produkter av tusentals men jag har förstås varken tid eller lust att gå igenom allt som existerar i världen (och jag tror inte att någon skulle ha ork eller lust att läsa en sådan genomgång heller). Men jag tycker att om man ska jämföra så ska man jämföra något sånär likvärdiga produkter.

Sedan finns det en föreställning om att animaliska produkter är "naturliga" medan vegoprodukter kommer "från en fabrik" a.k.a. är "konstgjorda". Då förbiser man lite bekvämt det faktum att animaliska produkter OCKSÅ kommer från en fabrik. Och så kan man ju tänka, men det är inte rätt.
Saxat från wiki: "En fabrik (latin fabrica) är en industriell anläggning där det i mängd och av ett flertal arbetare produceras likartade varor (fabrikat), halvfabrikat och/eller sker en förädling av råvaror."

"Ja, men jag köper alltid mina produkter från den jätte-naturnära gården bredvid och min mjölk är opastöriserad!" invänder den envetne köttätaren nu.
Good for you and your naturupplevelse! säger jag.
Din mat kommer fortfarande från en fabrik, såvida du inte själv gick fram till kossan, drack mjölken direkt ur spenen, högg en kniv i huvudet på henne, slajsade upp en bit ko-ytterlår och tuggade i dig direkt på plats. Och om du gjorde det: Good for you and your naturupplevelse! Mindre good for kon! But at least it was natural! Well, bortsett från the part where you diade från en helt annan djurart än din egen, not so natural maybe, but what the hell, at least it was not vegetariskt and that's the huvudsak.

Men låt oss lämna den lemlästade kon därhän och raskt bege oss in i candy land!

Något som jag äter lite då och då som vegan är olika fabrikstillverkade kakor och kex. De kan ha ohemult långa ingredienslistor och innehålla mindre nyttiga beståndsdelar som till exempel härdat vegetabiliskt fett, raffinerat socker och palmolja.
Vet ni några andra än veganer som äter den sortens produkter?
Vanligt folk.
Den här kakan äter jag. Det gör den helt normalt funtade grannfamiljen också. TROTS att den är vegansk. Deras barn måste vara såå traumatiserade.

Generellt kan man säga att veganer såväl som köttätare (och alla andra med alla olika kosthållningar som finns) kan äta både konstig och icke-konstig mat. En del hivar i sig E-nummer och transfetter med liv och lust, andra lagar mat från grunden och undviker allt som är processat eller innehåller mer än typ tre ingredienser. Somliga köper storpack med billiga kakor för att mätta suget, andra ställer sig och bakar egna små kreationer med agavesirap, cashewnötter och fikon. Dessa variationer förekommer alltså i alla grupper som finns, oavsett om vi pratar om veganer, köttätare, laktosintoleranta, potatisälskare, jordnötsallergiker eller någon helt annan typ av ätare.

Är det då så illa med långa innehållsförteckningar fullproppade av E-nummer, konserveringsmedel och olika konstiga ord som man inte begriper sig på?
Tja, det där är ju lite av en vetenskap i sig. Det är inte alls dumt att faktiskt lägga fördomarna åt sidan och läsa på ordentligt vad olika saker betyder och hur olika ämnen framställs för att själv bilda sig en uppfattning om vad som är helt okej och vad som bör undvikas. Men är det några människor som är otroligt pålästa när det gäller sådant, så är det.... Ja, ni gissade rätt: veganer.

Slutligen:

Puss och kram från Myran!

Köttätare har fel

Jag tänker börja en ny... följetong kanske man kan kalla det?
Tanken har funnits ett tag men inte riktigt tiden, men nu känner jag mig faktiskt rätt så manad.
Temat är "Köttätare har fel" och de olika avsnitten kommer att behandla olika mer eller mindre dumma argument mot en vegetarisk kost och en vegansk livsstil.
Det var väl hemskt taskigt att skriva så! Alla köttätare har faktiskt inte fel och köttätare har inte alltid fel!
Nå, vi får väl se. En del argument är som sagt mindre dumma, men jag kommer att bemöta alla invändningar och anklagelser som jag kan komma på med underbyggda argument och ett glatt humör!
Nu kör vi.

Bild från dokumentären "Världens bästa diet?", här ett klipp där journalisten pratar med en kock som presenterar mexikansk mat bestående av majs, bönor, pumpa, chili och sötpotatis.